Kära bloggläsare:

Nu har äntligen våren kommit. Alla har vi känt solens strålar värma försiktigt i skinnet. Nu kan vi ta med oss kaffekoppen till söderväggen i lä och njuta av solen. Blåsippor och Hästhovar börjar smyga fram. Snödroppar, Skillor och Krokusar har vi kanske redan hittat i rabatten.

Mycket pyssel blir det på våren. Cyklar ska fram, skyfflar och snöslädar ska plockas undan. Båtar ska vårrustas, bilar ska tvättas, växthus ska ses om och ev någon glasruta bytas. Sommarstugor och bryggor ska besökas och underhållas av olika slag. Kanske är det dags att förkultivera några frön. Kanse någon planta på fönsterbrädan? Blommor ska planteras om.

Ja listan kan bli vansinnigt lång, om man inte begränsar sig.

Vissa har aldrig problem med vårrustning. Dessa båtar har legat i hela vintern i Dalarö. Kanske ägarna tar upp och borstar av beväxning någon gång under sässongen?

Ornö Kurir hämtar bilar i Dalarö för transport ut till Ornö på morgonen.

Huvudskär 20120322. Arkipelag med ca 200 kobbar och skär som ligger i yttersta havsbandet innan östersjön tar vid. Här är naturen karg med vindpinad växlighet och släta klippor.

Det är ett rikt fågelliv och med säl.

Den nuvarande fyren är byggd 1931. Under öns storhetstid bodde ca 100 bofasta på ön. Då fanns skola, affär och posthus. 1942 stängdes lotsstationen och tullverksamheten. Och under några decennier var det militären som härjade på ön.

Skärgårdsstiftelsen förvaltar Huvudskärsarkipilagen, förutom Ålandskär som ägs av staten och ett fåtal personer med anor från Huvudskär sedan lång tid tillbaka.

Svenska Kryssar Klubben- SXK ,har två stycken förtöjningsbojar i en skyddad lagun, som medlemmar får nyttja.

Så här ser vår vardag ut. Då vi plockar upp flytande sjömärken, för underhåll. Här ett bevis på att den marina miljön lever och frodas. Musslor som bosatt sig på en kätting. Under tiden då vi jobbade kom en nyfiken sälskalle upp. Just det här sjömärket heter "Torskbaljan" och är en västkardinal.

Under lågsässong behöver vi inte kriga om förtöjningsplats. Enstaka öbor kan man möta.

Här vid Utö Gruvbrygga.

Jag kände mig som en tidig turist, som smög omkring i "city". Inte många människor i sikte.

Arbetskollega framför mig.

I bodarna finns cyklar och mopeder att hyra, för att kunna ta sig över ön.

Nu är allt stängt, vid vårat besök. Bakom bodarna finns gästhamnen.

Utögruvor är förmodligen de äldsta i sverige. Man började bryta järnmalm där på 1100-talet.

1920 hittade man en sällsynt mineral som heter Holmqvistit efter geologen Holmqvist. Den mineralen har man även funnit på Nya Zeeland och Madagaskar.

Silvergruvorna är från 1607. År 1624 fanns det nio gruvor på Utö.

Efter rysshärjningarna 1719 satte Mattias Wefwerstedt igång gruvorna igen, på nytt.

1804 såldes hela ön till ett gruvbolag med 25 delägare.

1803-1806 byggdes brukskontoret som i dag är  Utö värdshus.

Disponentbostaden innehåller konferenslokaler.

Tyvärr tog jag inga bilder på Värdshuset   

Litium hittades år 1817 av Berzelius lärjunge Johan August Arfwedson.

Tänk om någon får för sig att leta vidare och se en vinst i brytningen igen!?

Många av dagens batterier innehåller Litium.

Gruvbrytningen nådde sin kulmen i mitten av 1800-talet och lades ner 1879.

Det här stora huset byggdes från början som hotell. Men i dag är det privata bostäder. Ovanför det här gula huset ligger vandrarhemmet STF.  Det huset såg skabbigare ut och skulle behöva lite utvändig skötsel. Även det var ett äldre bygge med snickarglädje och pelargonterasser. Där såg jag också årets första blåsippor. Men då gav mina kamerabatterier upp.  

Här är Kyrkan i Kyrkviken på Ornö. Kyrkviken ligger på Ornös sydostliga ände.

Kyrkviken, Ornö.

Äldre båt i Kyrkviken.

Sjöräddningens bodar i Kyrkviken- Ornö.

Hemskt dålig bild. Men här ligger i alla fall fartygen som går till Ornö från Dalarö.

Vi är inte ensamma på sjön. Här en nyfiken helikopter som förmodligen filmade oss.

Och jag var inte sen med att dra upp kameran.